Att vara organiserad

Efter att fackföreningen börjat arbeta öppet i fabriken i Gurgaon började återgäldningen från ledningen. Först började de med att ersätta fast anställa med kontraktsarbetare. Arbetsledarna började med att trakassera de anställda för att de inte nådde upp till de ouppnåeliga målen.

Ledningen stoppade dricksvattnet till de anställda. Till och med vattnet på toaletten stoppades. De började skicka bråkmakare för att plåga oss och hota de som gick med i fackföreningen.

En eftermiddag då vi lämnade fabriken efter jobbet, blev vår fackföreningsledare nedslagen av bråkmakarna. Målet var uppenbart: att stoppa fackföreningsaktiviteten och hota oss alla. Från och med då insåg jag styrkan av att vi var samlade och jag blev väldigt aktiv i fackföreningen.

Innan jag tog del i kampen för arbetares rättigheter var jag väldigt annorlunda. Varje morgon då jag kom till industriområdet hade jag många bekymmer... om jag skulle klara att nå upp till produktionsmålen, om hur dagen skulle bli, om hur barnen hade det där hemma... och för varje steg jag tog när jag skulle hem igen blev jag lättad.

Men efter att ha blivit organiserad var jag väldigt nervös då jag lämnade industriområdet och för varje steg jag närmade mig hemmet blev jag mer nervös. För vad skulle hända? Skulle jag kunna finna ett nytt jobb i framtiden efter det att jag höjt min röst mot ledningen och deltagit i demonstrationer utanför fabriken?

Foto: Clean Clothes Campaign